Hej!
Jag har pratat med en tjej i 15-16 års åldern som blir slagen hemma. Föräldrarna bor inte ihop, och det är den ena av föräldrarna som slår. Den andra förälderna kan tjejen av olika anledningar inte bo med.
För att hon ska våga prata med någon och eventuellt gå vidare med en anmälan behöver hon få lite information kring hur socialtjänsten vanligen hanterar den här typen av ärenden. Tjejen är rädd att hennes yngre syskon ska råka illa ut om det är så att det blir en anmälan. Hur brukar de yngre syskonen, som faktiskt inte blivit utsatta av föräldern, hanteras? Ses de som brottsoffer i form av vittnen?
Tack för svaret.
Det tjejen framförallt är orolig för är att det kommer att bli värre, både för henne och hennes syskon, om hennes förälder får reda på att fler personer vet om det här. Därav frågan kring hur ni hanterar det. Finns det några fall där man gör en utredning utan att man kopplar in föräldern på en gång?
Vi förstår att tjejen helst vill undvika att föräldrarna får reda på att fler personer vet om hur hemförhållandena ser ut.
Vi vill förtydliga att hon har möjlighet att vända sig till barn- och familjeenheten i sin stadsdel och prata om sin situation anonymt. Det hon ska tänka på då är att inte uppge sitt namn. Hon kommer då inte att behöva vara orolig för hur socialtjänsten hanterar informationen. Hon kommer alltså i kontakt med socialtjänsten genom att ringa Malmö stads växel på 040-34 10 00 och be om att få bli kopplad till barn- och familjeenheten i den stadsdel där hon bor.
Först om tjejen väljer att inte vara anonym eller om någon annan skulle göra en anmälan till socialtjänsten om att barn far illa sker en bedömning om ifall en utredning ska öppnas eller inte.
Vänligen
Soctanterna
Syskonen betraktas i regel inte som brottsoffer i straffrättslig mening men väl i civilrättlig. Med stöd av 4 a § brottsskadelagen (1978:413) kan brottsskadeersättning utgå "till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person."
Vi blir glada av att se att ni tipsar och hjälper varandra här på forumet!
Hej!
Vill bara påpeka att det inte stämmer att socialtjänsten är skyldig att polisanmäla vid brott mot barn.
Se http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9410/200… sid 95.
Detta inlägg är inte tänkt för publicering, utan som info till ers om svarar på inläggen.
Mvh
En annan soctant
Hej
Vi ber om ursäkt för att vårt svar har dröjt. Vi uppskattar att ni skriver in och kommer med tips och information som vi soctanter kanske missat, eller har varit otydliga med att förmedla. Detta ger oss möjlighet att förtydliga vad vi menar och bidrar till att kunskapsbanken, som forumet utgör, är uppdaterad och innehåller korrekt information. Tveka därför inte att höra av er!
Socialstyrelsens rekommendation är att brott mot barn bör polisanmälas skyndsamt om det är till barnets bästa. Det är polisens uppgift att utreda ett eventuellt brott och socialtjänstens uppgift att utreda den sociala situationen samt göra en bedömning om barnet är i behov av skydd. Den sociala utredningen pågår ofta parallellt med polisutredningen. Det finns alltså enligt lagen ingen absolut skyldighet att göra en polisanmälan om ett barn far illa.
Som vi skrivit i svaret ovan så har personer som arbetar med barn en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Mer om detta kan man läsa i socialtjänstlagen, 14 kap 1§.
Alla tjänstemän som arbetar med barn har en skyldighet att anmäla om oro för barn till enheten Barn och Familj inom socialtjänsten som därefter tar beslut om det ska göras en polisanmälan. Om man som privatperson ser ett barn bli slaget så bör man anmäla till socialtjänsten, eller så kan man anmäla det till polisen direkt. Däremot har man som privatperson ingen skyldighet att anmäla på det sätt som tjänstemän har.
Hoppas att vi varit tydliga i vårt svar och återkom gärna om du har fler synpunkter eller funderingar!
Vänligen
Soctanterna
Ser att det här med juridiska klyverier inte är den starka sidan hos en del soctanter. Soctanterna här på nätet ligger i regel närmre sanningen, så även här, i vart fall när det gäller normalgraden av misshandel och grov misshandel. Sådan misshandel har socialsekreterare inget alibi för att underlåta att avslöja, dvs. polisanmäla, om man inte själv försätts i fara genom sådan anmälan. Som tjänsteman anses man även vara mer skyddsvärd rent straffrättsligt, eftersom hot och våld mot tjänsteman har egna bestämmelser i brottsbalken, se 17 kap. brottsbalken.
Sidan 243 i boken "Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten" ger lite mer information om att vissa brott är anmälningspliktiga oavsett vad "En annan soctant" påstår:http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-6-13
"Det föreligger en allmän skyldighet enligt 23 kap. 6 § brottsbalken att göra en anmälan för vissa allvarliga brott som är ”å färde”. Annars kan man dömas för underlåtenhet att avslöja brottet. Det kan t.ex. gälla om en tjänsteman får reda på att någon som har varit i kontakt med socialtjänsten planerar ett väpnat rån eller hotar att slå ihjäl eller allvarligt misshandla någon. I sådana fall viker tystnadsplikten för anmälningsskyldigheten (10 kap. 28 § första stycket OSL)"
När man kollar närmare i 23 kap. 6 § brottsbalken och jämför denna bestämmelse med den för underlåtensfallen särskilda bestämmelsen i 3 kap. brottsbalken.
23 kap. 6 § 1 st brottsbaken:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm#K23P6
"Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som allenast i mindre mån medverkat till sådant brott; dock må ej i något fall dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men bort inse att brottet var å färde."Ett sådant särskilt stadgande finns i slutet av en del kapitel i brottsbalken. Brott mot liv och hälsa regleras i 3 kap. brottsbalken. I slutet av detta kapitel finns angivet vilka brott som underlåtenhet att anmäla kan vara straffbart. Dessa anges i 3 kap. 11 § brottsbalken:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm#K3P11
"För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa, så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas."Misshandel som ej är ringa innebär misshandel av normalgraden, grov misshandel och synnerligen grov misshandel, jfr 3 kap. 5-6 §§ brottsbalken. Dock krävs uppsåt (det är frågan om ett uppsåtsbrott, jfr 1 kap. 2 § brottsbalken), annars är det frågan om vållande till kroppsskada (oaktsamhetsbrott), för vilket anmälningsplikt inte råder. Långvarig och upprepad misshandel torde inte kunna utövas av oaktsamhet. Tillfogas barn eller ungdom dessutom konstaterbara skador, som kanske dokumenterats av läkare eller kan dokumenteras av läkare (kanske genom rättsintyg, jfr 5 § lagen om rättsintyg i anledning av brott), så torde det ej heller vara frågan om ringa misshandel. Vid sådan brottslighet föreligger i princip därför anmälningsplikt, även för "En annan soctant". Malmös ssk. uppfattar jag som i regel följsamma med de regelverk de är satta att tillämpa, det är en hög rättssäkerhet i handläggningen generellt sett, i alla fall vad gäller ekonomiskt bistånd, så torde det även vara i den här typen av fall som dock främst hör hemma på utredningsenheterna, men anmälningsplikten gäller givetvis envar som får kännedom om uppsåtlig barnmisshandel av normalgraden eller svårare grad. Så även andra ssk. som inom bogrupper och ekonomienheter.
Andra exempel på brott som ssk. kan komma att få kännedom om i sin yrkesutövning och som är anmälningspliktiga är:
människorov, människohandel och olaga frihetsberövande (4 kap. 10 § brottsbalken),våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt koppleri (6 kap. 15 § brottsbalken),Märkligt nog är inte tex. narkotikainnehav eller annan narkotikahantering anmälningspliktig, jfr 4 § narkotikastrafflagen.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19680064.htm