Urinprov

Finns det några riktlinjer för hur ofta en missbrukande förälder bör lämna urinprov för att få träffa sitt barn? Inför varje besök? X antal gånger i veckan för att sedan få träffa barnet fritt däremellan?

I detta fallet är den ena föräldern helt fungerande och tar hand om barnet ensam, medan den andra föräldern har haft missbruksproblem. Den ena föräldern tycker att den andra föräldern ska lämna urinprov inför varje besök med barnet, medan den andra föräldern tycker att det är mer rimligt att hen lämnar urinprov två gånger i veckan och därefter får träffa barnet fritt (hen tänker att hen inte ”hinner” missbruka med så täta urinprov). Boendeföräldern är med under varje besök. Vad brukar vara bäst generellt sett? Vad är mest rimligt enligt er?

X
2018-10-02 17:01

Hej!

Detta är en svår fråga.
Barnets vårdnadshavare är de föräldrar som ska säkerställa att ett barn får sina behov av omsorg och omvårdnad tillgodosedda, att barnet är tryggt och säkert, att det får stimulans och utvecklas och så vidare, men också att barnet känslomässigt får det som hen behöver.

Ett barn har alltid rätt till båda sina föräldrar. Om föräldrarna inte längre bor gemensamt med barnet, så har båda föräldrarna ett ansvar för att barnet får möjlighet att träffa dem båda, och att det sker i en trygg miljö och under trygga förutsättningar.

Du beskriver att barnets ena förälder har haft ett missbruksproblem, och att den föräldern har att visa sin drogfrihet genom att lämna urinprov för att umgängessituationen ska vara så trygg den kan bli och att umgänget blir en positiv upplevelse för barnet för att skapa förutsättningar för relationen.

Ett urinprov kan aldrig utesluta att en person tar någon substans mellan provtagningen och umgänget. Kravet på att lämna urinprov kan däremot vara en hjälp att säkerställa att en nykter- och drogfrihet bibehålls över tid. Den faktiska vårdnadshavaren är ju egentligen den som bäst kan se om barnets andre förälder är i sådant skick att ett umgänge är lämpligt, eftersom hen är med vid umgänget.

Det är kanske bra om föräldrarna tillsammans med handläggaren pratar om vad som är bäst för barnet, eftersom detta på sikt ska få faktiska vårdnadshavaren trygg med att barnets andra föräldern bibehåller drogfriheten, att barnet är tryggt och inte utsätts för situationer där föräldern på något sätt inte tar sitt föräldraansvar och sätter barnets behov i första hand.

Vi tycker att det verkar som att det finns förutsättningar för att få till en bra lösning, då båda föräldrar ser positivt på urinprov, och att detta på sikt på något sätt säkerställer och bygger upp förtroende för fungerande umgängen.

Vänligen

Soctanterna