Min exman åkte med vår 9 åriga son till tunisien. Vår son berättar att han åkte i en bil tillsammans med hans pappa och dennes gode vän. De stannade utanför en kafé i min exmans hemstad och min exman steg ut ur bilen och motade ett slag i ansiktet på en kafégäst. Det utbrott slagsmål mellan honom och flera. Min exmans vän steg ut ur bilen och anslöt sig till slagsmålet. Min son sa han såg hur de rev sönder min exmans t-shirt och hur han mottog flera slag på kropp och ansikte. Vår son säger sedan att han gråtande steg ut ur bilen och gick till hans pappa och ber honom sluta att slåss. En kvinna försöker dra bort vår son samtidigt som min exman tar tag i vår son och ber henne släppa sonens arm. Så vår son säger att de båda drog i hans armar. Jag är fullständigt chockad över berättelsen och jag känner stor oro över framtida resor tillsammans med vår son. Min exman vill inte tala med mig om vad som har hänt. Han har sagt vi har gemensam vårdnad och jag kan inte vägra honom att resa med vårt barn. Jag känner han har brustit totalt i sin föräldraansvar. Känner han är inte en fungerande förälder. Han brister i så många andra saker som t ex att han har kontakt med otaliga många kvinnor (one-night-stand) och jag har slutat räkna hur många vår son har träffat både med och utan kläder på. Vår son mår dåligt av att hans pappa alltid har en ny kvinna och han har uttryckt det till sin pappa. Vår son säger han känner sig osynlig. Det känns som om vår son har axlat på sig en vuxenroll där han försöker tillrättavisa sin pappa och han vaktar hur han beter sig i hans sällskap. Vår son har överviktsproblem och ska gå ner i vikt. Jag får ner vår sons vikt men så fort han träffar sin pappa så bryr sig hans pappa inte om hans vikt och då ökar den igen. Blir en ond cirkel och skapar en massa frustation.