vad ska man göra om man inte vågar säga till nån om föräldrar som dricker? eller sitt illamående?

Jag är 16 och har i 10 år eller hela livet om man ska vara ärlig så har jag haft föräldrar som då när dom väl dricker slåss och kan nångång gjort illa oss. Jag vill berätta åt nån eftersom att jag har fått självmordstankar och mår inte alls bra fast när dom är nykter så är dom jätte jätte JÄTTE snälla. Polisen har varit ganska så många gånger och socialen en gång men dom gjorde inget åt de fast de ville jag inte heller för vill inte bli tagen bort... Jag vill att nån ska hjälpa mina föräldrar för att ingen här i Haparanda bryr sig så mycket att dom skulle vilja hjälpa föräldrar som dricker.. Fast dom är inte alkoholister bara att dom dricker och när dom väl gör de så bråkar dom... oftast.

hatarlivet
2018-06-30 21:20

Hej!

Det låter som du har en tuff situation och att det har varit så ända sedan du var liten. Det är vanligt att ha blandade känslor kring att vilja söka hjälp och samtidigt inte vilja berätta allt då man inte längre har full kontroll över vad som händer. Du beskriver att du växt upp i en miljö där det förekommit och fortfarande förekommer missbruk och våld och att du nu lider av självmordstankar. Det finns hjälp att få och du kan ta lite olika vägar beroende på vilket som känns bäst för dig.

Ibland är det svårt för föräldrar att se hur deras beteende påverkar sitt eller sina barn. Du skriver till exempel att de är jättesnälla men samtidigt påverkar det dig negativt när de dricker alkohol.

Du skriver att ni vid ett tidigare tillfälle varit i kontakt med socialtjänsten men att det inte ledde till någon insats. När socialtjänsten blir kontaktad till exempel genom en anmälan med anledning av att ett barn befaras fara illa, har socialtjänsten till uppgift att utreda barnets situation. Utifrån vad som framkommer i utredningen kan man därefter bevilja insatser till stöd för att familjen och framförallt barnet skall må bra. Det är därför viktigt att man berättar vad som händer där hemma, även om det känns svårt och man är orolig till exempel för vad som kommer ske med mamma och pappa. Om socialtjänsten får veta vad som händer, vilka problem som finns, så har socialtjänsten också lättare att hjälpa till. Att socialtjänsten skiljer ett barn från sina föräldrar kan ske om föräldrarna konsekvent vägrar ta emot hjälp för att barnet skall ha det bra och om barnet far väldigt illa av att bo hemma. Eller om det sker något väldigt allvarligt där föräldrarna fallerar i att skydda och ta hand om barnet. Så långt det går brukar man sätta in insatser för att barn skall kunna vara trygga och ha det bra med sina föräldrar, att ha kontakt eller få hjälp av socialtjänsten behöver med andra ord inte betyda att man behöver skiljas från sina föräldrar.

Vi råder dig därför att ta kontakt med socialtjänsten i kommunen där du bor.
Om du behöver någon att prata med kan du alltid ringa till Barnens rätt i samhället, BRIS på telefonnummer 116 111. Du kan också gå in och läsa mer på deras hemsida där du hittar olika kontaktvägar till dem, bland annat via chatt.

För stöd och information om självmordstankar kan du också gå in och läsa på https://mind.se . Här kan du även chatta och ringa in.

Ungdomsmottagningen kan du också vända dig till, du kan få mer information på deras hemsida https://www.umo.se.

Det bör också finnas en kurator på skolan som du kan prata med om hur du mår och hur du har det. Är det svårt att prata med en professionell så försök vända dig till någon i ditt nätverk, exempelvis till någon u din familj eller släkt som du känner förtroende för.

Det är viktigt att du får hjälp att må bättre!

Vi hoppas att du har fått lite svar och vägledning.

Vänligen
Soctanterna