Orosanmälan

Hej jag ligger i en vårdnadstvist och vi fick en dom på umgängestider. Sonen bor hos mig han är 6 år. Det funkade dom första 3 gångerna att vara hos pappa men sen blev han tystlåten och vågar inte riktigt berätta för mig vad som händer hos pappa, vad dom gör osv. När det var dags för nästa umgänge vägrade pojken åka och jag försökte lösa det med pappan vid hämtningen men då blev han arg och tvingade in pojken och åkte iväg. Pojken skrek och ropade efter mig det var hemskt. Jag gjorde en orosanmälan till socialjouren och berättade då vad som hade hänt, vad pojken har sagt om sin far osv. Soc fick anmälan och hälsade på pojken på dagis där han sa samma sak till dom, att pappa är hårdhänt, skriker på honom, lämnar honom ensam. Ska tillägga att jag har skyddat pojken från att åka till sin pappa då han är rädd och vill inte träffa sin far. Nu har anmälan lagts ner och det blir ingen utredning, jag misstänker ju att pojken far illa och blir försummad. Efter umgängen var pojken tystlåten, har mardrömmar, klänger på mig, mer än vanligt och är väldigt mörk under ögonen. Vad ska jag göra för att bli lyssnad på? Jag är jätterolig för min son, nåt har hänt men tror pojken har blivit tystad. Snälla ge mig råd!!! Tack

Orolig Mamma
2018-06-28 20:16

Hej
Tack för din fråga
Du skriver att du ligger i en vårdnadstvist och att du och pojkens pappa fått en dom på umgängestider. De första tillfällena fungerade bra men sedan fick pojken enligt dig ett annorlunda beteende när han kom hem från umgängestillfällena.

Du har gjort en orosanmälan till socialtjänsten avseende ett hämtningstillfälle som blev traumatiskt för pojken, men att ärendet lagts ner.

Om du fortfarande känner oro kan du alltid göra en ny orosanmälan till socialtjänsten. Där kan du beskriva hur pojken beter sig i dag. Du kan också vända dig till familjerätten där du och pojkens pappa kan erbjudas samarbetssamtal.

Som utgångspunkt för umgänge gäller att det är eftersträvansvärt att ett barn har en nära och god relation till båda föräldrarna. Oberoende av om barnet står under båda föräldrarnas gemensamma vårdnad eller endera förälderns enskilda vårdnad gäller följaktligen enligt 6 kap. 15 § FB att ett barn har lika mycket rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med (umgängesföräldern) som med boendeföräldern. Barnets föräldrar har i detta avseende ett gemensamt ansvar för att behovet av umgänge med bägge föräldrarna tillgodoses.

Vänligen
Soctanterna