minimalt umgänge med vuxna barn

Mina vuxna barn väljer i stort sätt bort mig, vi umgås nästan aldrig, de ringer inte o berättar någonting
skickar nån video ibland på barnbarnen
de har sagt jag är välkommen men känner att jag tränger mig på
tänker på detta jämt... vill ,inte tjata eller kräva.... men jag är gammal nu och skulle uppskatta mer kontakt, har ändå bra kontakt med tre av barnen när vi ses, den äldsta anklagar o kritiserar, fast han anstränger si g för att låta bli
de klarar sig bra dock o lever sina liv... borde vara tacksam, men det sårar mig att de är tysta.

undrande moder
2018-04-22 00:21

Hej!

När barnen växer upp och blir vuxna är man som förälder många gånger inte längre en lika stor del av deras liv som tidigare.

Du beskriver det som att barnen väljer bort dig och att ni sällan träffas. Samtidigt hör de trots allt av sig då och då. Att bli vuxen, arbeta, kanske få barn och allt annat som händer i livet, kan många gånger göra att vi inte riktigt stannar upp och vårdar våra relationer. Många gånger kan det kännas som att tiden inte räcker till. Du skriver att barnen klarar sig bra och lever sina liv, vilket ju kan sägas vara ett gott betyg på hur du varit med och rustat dem inför livet.

Du skriver att du får känslan av att du tränger dig på, fast barnen säger att du är välkommen. En tanke skulle kunna vara att du pratar med barnen om att du skulle vilja träffas lite oftare och hur mycket detta skulle betyda för dig. Ibland går vi omkring och tror att det är uppenbart vad vi vill och önskar och att barn som vuxna vet om vad respektive tänker, men ett sätt att försäkra sig om att den andre förstår är faktiskt att förmedla hur man känner i ord eller skrift. Kanske att du tar initiativ till att bjuda in, eller fråga om du kan komma på middag eller hitta på något med barnbarnen exempelvis.

Vi hoppas att ni hittar former att umgås eller ha kontakt som passar er alla.

Vänligen
Soctanterna