Finns det någon diskussion kring socialtjänstens ansvarsområden och hur man kan samarbeta eller samordna med andra aktörer? Jag tänker på att socialtjänsten ju jobbar för högtryck. Hinner man med alla orosanmälningar till exempel?
Skulle man vara hjälpt av att den som har kontakt med barnet/familjen/föräldern hjälper och lotsar vidare utan att göra en orosanmälan?
Det finns ju många kuratorer exempelvis som har stor och god kunskap att dels vara ett samtalsstöd dels kunna lotsa direkt till kvinnojourer/mansjourer, tala med skolan och samordna det stöd som behövs där, eller ta kontakt och hänvisa till olika andra hjälpinstanser. En kurator med gedigen erfarenhet skulle ju själv kunna samordna de insatser som behövs när ett barn far illa, till exempel.
Finns det någon diskussion kring det i dagsläget? Jag tänker att man blir så låst av anmälningsplikten och att det sedan råder sekretess när ärendet kommer till socialtjänsten. Kanske mister också den hjälpsökande förtroendet för dig som professionell när du gör orosanmälan. Mycket av det man skulle kunnat göra som kurator (eller annan professionell) kan man inte göra eftersom ansvaret flyttas till socialtjänsten.
Är det hållbart, med tanke på socialtjänstens arbetsbelastning idag? Eller finns det några diskussioner kring hur man bättre tillvaratar varje professions potentialer?