Jag är särbo med en man från ett annat land , dock inom EU. Vi är förlovade och väntar nu barn. Han har sedan tidigare förhållande ett barn på 3år som han givetvis vill ska flytta med honom till Sverige. Mamman i fråga gav signerat tillstånd på att fadern skulle få bosätta sig i Sverige med dottern men "ångrade sig" sedan. Vi har fått avslag i rätten en gång och överklagar nu.
Till saken: Barnet träffar mamma under 6h en gång i veckan (efter moderns önskemål) När hon kommer hem och jag är där (jag är där ca 1v varje månad) vågar hon inte gosa för hon säger mamma har sagt att hon inte får. Hon kom hem med en stor skada på tånageln och sist med stora blåmärke på insidan av låret. Jag gav min särbo rekommendationen att ta barnet till läkaren för dokumentering, vilket han gjorde, och läkaren sa då "det ser ut som fingrar"
Särbon har varit på möte med "childprotectionservice" men de verkar alltid i varje led se till mamman först. Är de rimligt? De har inte intervjuat barnet, inte läst igenom läkarens oro och bara samtalat med förskolan i 10min. Vad kan man förvänta sig?? Har en mamma alltid mer rätt till barnet? För det är så det upplevs av oss båda i kontakt med varje instans.