Hej
Jag har en 19-årig son som haft LVU med vårt stöd sedan 1,5 år tillbaka pga destruktivt beteende med begynnande kriminalitet och visst missbruk som eskalerade och var tvunget att brytas.
Han blev omhändertagen och placerad på Hassela Gotland, vilket var en mardrömsupplevelse för en förälder. Skitigt, trasigt, personalbrist, blandade ensamkommande med ungdomar med missbruk samt ledare som inte hade koll vart killarna va på nätterna och mycket mer. Jag IVO anmälde och sonen fick byta boende till Fristad Uppsala. Det var en dröm, ett boende med mkt human känsla, hög personaltäthet, mkt fyrkantiga regler och en tydlig plan för de olika faserna. Sonen började efter ett tag trivas där och gjorde fantastiska framsteg. Personalen insåg vikten av att ha en god kontakt med föräldrar och utbilda oss eftersom det är hit han ska komma efter behandlingen, vilket vi uppskattade enormt.
Han blev utskriven i jan 2017 då det gick bra. Han tränade regelbundet, 100% närvaro i skolan, drogfri 1 år, sov rätt tider på dygnet och åt hälsosamt. Dessutom mkt trevlig och resonabelt att prata med i motsats till hur det var när han blev omhändertagen. Vi tyckte att han skulle vara kvar i Fas3-4 också eftersom det gått så fort och var orolig att inte de nya vanorna satt sig riktigt. Men Soc tyckte han va klar och han m hem med LVU i hemmet. Det funkade i 1-2 mån sedan började han successivt tumma på reglerna men tyckte själv han hade koll på läget. Vi började bli oroliga för utvecklingen och försökte få kontakt med Soc. Ingen kontaktade oss under dessa 3 månader efte hemmet eller återkom till oss när vi alarmerade att vi var oroliga trots att han hade LVU i hemmet.
I april valde han fel umgänge och befann sig i lgh där lägenhetsinnehavaren förvarade vapen o droger och råkade vara där när polisen gjorde tillslag.
Han blev då förd tillbaka på HVB, men denna gång till Granby Storgården i Bro. Det visade sig ganska snart att han inte skulle kunna fortsätta skolan som han gått ett år på då. Vi kämpade för att han skulle komma tillbaka till Fristad eftersom deras behandling fungerat så bra på honom, han ville dit själv också. Vi pratade med Soc handläggare, hennes chef mm. Men inget hjälpte, de hade bestämt att han skulle vara kvar där. Han fick avbryta skolan som hade funkar bra, vilket jag tycker är slöseri eftersom han äntligen klarade skolan med godkända betyg och utbildade sig till rörmokare. På nya stället sitt han istället och spelar datorspel hela dagarna och halva nätterna. På Fristad fick man inte ha tillgång till mobiler mm efter kl 22 på kvällarna. Nu kan han vara uppe till 2-3 på nätterna.
Till saken hör att han har ADHD och Autismspektrumdiagnos vilket gör att han är ännu mer beroende av en "fyrkantig" miljö.
Nu till frågan. Hur ska han kunna få komma till det HVB som han vill och där han mår bra och utvecklas i rätt riktning?? De har dessutom uttryckt att han är välkommen tillbaka dit. Men Soc gör sig oåtkomliga när vi ifrågasätter och hänvisar bara till att det är beslutat. Har det med pengar att göra? Fristad har högre personaltäthet och mer aktiviteter för ungdomarna vilket kanske gör det dyrare? Men de har då istället dokumenterat bra resultat på behandlingen av sina ungdomar.
Sonen har nu när han är lite äldre och börjat uttrycka sin egna vilja och att han vill ta tag i sitt liv och göra ngt bra av det. Han har insett att det bara är han som kan styra vilken riktning hans liv tar.
Vi är för övrigt en välfungerande familj med ordnad ekonomi, höga utbildningar och jobb. Inte för att det ska behövas redogöras men det är bara för att ni ska veta vilka vi är. Sonen är den enda med NPF diagnoser i familjen.
Ledsen och frustrerad mamma som är orolig över hur det ska gå för sonen.