Postat: 2008-03-18 10:29
Jag har verkligen fastnat i ett dilemma och vet inte hur jag skall ta mig ur det. Sedan 2005 har jag inte haft något jobb, pga av mobbning och jag gick in i väggen, totalt. Jag var inte med i facket och jag sjukskrev mig inte. Det blev helt svart för mig. Jag vill ha jobb, men när det kommer till kritan, vet jag inte vad jag är bra på, har inga referenser bara papper på anställningstiden jag jobbat och skulle jag få ett jobb, har det gått för många år att jag har i stort sett blivit folkskygg. Jag har funderat många gånger på att gå till vårdcentralen för att besöka en läkare, men vågar inte. Jag vågar heller inte ringa soc för att beställa tid. I förra veckan fick jag brev hem från ams, tydligen hade de avskrivit mig från ams pga att jag tydligen fått jobb - det har jag inte fått. Jag vet att jag måste ringa till ams och höra om detta, men vågar inte...
Jag blir trött på mig själv som håller på så här, tar liksom musten ur mig. Jag känner mig så dum och jag vill få hjälp, men jag vågar väl inte
Postat: 2008-04-09 12:00
Hej
Vi vill börja med att säga att vi tycker att det är mycket bra och modigt av dig att skriva in till forumet och beskriva din situation. Det krävs mycket energi att göra det och det visar på att det finns en vilja till förändring hos dig. Du beskriver att du ”fastnat” och att du vill ”komma loss” och att kunna säga det och uttrycka det är ett stort steg på vägen till en förändring av situationen.
Det är fullt förståeligt utifrån den situationen som du befinner dig i att du känner att situationen ”tar musten ur dig”. Men mellan raderna i ditt inlägg hör vi att där finns en vilja till förändring och en tro på att det kommer att gå.
Att förändra tar tid och det är viktigt att du själv ger dig den tiden.
Det låter som att det finns mycket inom dig som du skulle behöva prata med någon om. Utifrån det du skriver verkar det inte som att du bearbetat upplevelserna från mobbningen på den tidigare arbetsplatsen. Att utsättas för mobbning är en kränkning och något som man bör få hjälp med att bearbeta.
Du skriver att du önskar hjälp någonstans ifrån och det finns många olika vägar som du kan gå för att få adekvat hjälp. Själv nämner du vårdcentralen som ett alternativ och att vända dig till en kurator på vårdcentralen kan vara en väg att gå. Det som är bra med vårdcentralen är att där finns även tillgång till läkare i fall det skulle vara så att du behöver någon form av medicinering i kombination med en samtalskontakt för att ta dig ur din situation. Det står dig fritt att vända dig till vilken vårdcentral som helst inom Malmö men vanligast är att man vänder sig till den vårdcentral där man är listad eller den som man bor närmast. Om du vill ha hjälp med vilka vårdcentraler som finns inom ditt närområde kan du ringa 040-6239660 (sjukvården region Skåne) så hjälper de dig rätt.
Du kan också vända dig till socialtjänsten för att få hjälp med din situation. På samtliga stadsdelsförvaltningar i Malmö finns det möjlighet att komma och prata med socionomer som har tystnadsplikt. För att komma rätt går det bra att vända sig till Malmö stads reception på telefonnummer 040-341000. ”Lisa” som svarat på ditt inlägg här på forumet uppgav telefonnummer som du kan ringa för att initiera en kontakt.
Ett ytterligare alternativ är att vända sig till den privata sektorn. Det finns många
psykoterapimottagningar som erbjuder samtalsterapi. Du hittar dem på gula sidorna. Nämnas ska att privat terapi kostar. Kostnaderna varierar mellan cirka 500-1000 kronor per timme och gång.Om du inte vill ringa till något av ovanstående alternativ går det även bra att skriva ett brev, där du beskriver din situation, och sedan be dem ta kontakt med dig. Att skriva kan ibland kännas lättare.
Du har redan tagit det första steget mot en förändring, du har skrivit in till forumet. Nu gäller det för dig att ta nästa steg och kontakta någon som kan hjälpa dig att bena upp din tillvaro. Tillsammans med någon utomstående kan du börja att sätta upp små mål för dig själv och arbeta mot dem. Det viktigaste är att du tar det i din takt.
Är det något ytterligare du undrar över är du välkommen att skriva in till forumet igen. Glöm ej att du tagit det första steget och det var modigt gjort, fortsätt att vara modig!
Vi önskar dig all lycka till och kämpa på, ”även med små steg når man målet”.
Hälsningar
Soctanterna