Hej!
Jag undrar hur mycket socialtjänsten samt rätten lyssnar på familjehemmet i frågor om lvu vårdens upphörande.
Vi står nu inför en väntande förhandling då vårdnadshavare begärt att vårdens upphör.
Vi som familjehem är ju dom som har den närmsta kontakten med barnet under placeringen och även tydligt ser vad barnets önskan är och villa behov de har.
Uppdraget har pågått lite mer än ett år, vi har haft god kontakt med vårdnadshavare under hela tiden och som vi ser det så har allt gått i rätt riktning ända sen början.
Både barnets situation men även vårdnadshavarens har parallelt gått åt rätt håll.
Vi ser tydligt att barnet behöver återförenas med sin familj.
Barnet har sedan en tid tillbaka börjat må rätt dåligt och det är inget tvivel på att det beror på situationen, att hen inte är med sin familj.
Vi som familjehem har god insyn I varför barnet blev placerat, och kan hålla med att det var det ända rätta just då.
Men vårdnadshavare har verkligen jobbat aktivt för att förbättra sin situation och har ansökt om insats I hemmet ett par gånger I veckan, och denna insatsen har vårdnadshavaren haft en god tid innan placeringen.
Personen som jobbar med vårdnadshavaren intygar att tydliga förändringar skett, och att vårdnadshavarens förändringsprocess började redan innan omhändertagandet så i dagsläget anser hen att att dessa förändringar är varaktiga.
Vi har som sagt haft en väldigt öppen och ärlig relation med vårdnadshavaren, och vi vill inget annat än barnets bästa.
Hur mycket spelar vår åsikt roll i detta?
Alltså vad vi anser blir bäst för barnet, utifrån hur vi känner barnet.
Vår uppfattning borde väl vara av betydelse i detta?
Vi förstår ju att socialtjänsten utreder situationen på sätt som dom anser nödvändiga, men vi känner att vi sitter inne på information som socialtjänsten omöjligt kan veta om då dom har så pass lite kontakt med barnet.
Tacksam för svar.
Mvh familjehemmet