Hur kan socialtjänsten bedöma barnets bästa i förhållande till sina omsorgspersoner när det är placerat och mycket har hänt i deras liv ? När vården inte längre behövs skall barnet kunna flytta hem.
Exempelvis kan de ha separerat, byggt nya nätverk och kommit till insikt i sin förmåga och jobbat på sådant som har varit svårt. Det är omöjligt att bevisa föräldraförmåga om de har bestämt sig att den är bristfällig för låt säga några år sedan.
Att uppfylla de krav som kommit fram under utredningstiden verkar inte räcka. Varför har inte socialtjänsten en plan på hur barnet ska förenas med omsorgsperson redan från början.
Hur långt sträcker sig socialtjänstens krav på samverkan med föräldrar vid exempelvis nedsatt intelligens eller andra svårigheter.
Jag förstår precis hur mitt x resonerar och tänker men ett krav för att få ha mitt barn är att vi inte har någon kontakt. Då måste jag överföra ansvaret till socialtjänsten som i sin tur inte verkar ta ansvar för att få till den relation som krävs för hon ska förstå varför barnet inte kan bo hos henne. Under utredningstiden ställdes krav på att jag ska förstå hennes svårigheter vilket jag gör men tyvärr så verkar inte socialtjänsten förstå att jag förstår eftersom de själv inte förstår.