Hej!
Jag har en nära anhörig vars barn verkar fara illa. Föräldrarna är ofta osams, har svårt att behandla varandra med respekt, det är mycket skrik och bråk. Vi vet att det förekommit otrohet, hotfulla ord, aggressivitet. Det senaste året har föräldrarna talat om skilsmässa, men de tycks aldrig komma till skott. Någon av dem flyr hemmet några nätter. Bråken har blivit mer infekterade. En av föräldrarna försökte ta sitt liv och hamnade kort inom psykiatrin. Men så blir de ”sams” och allt är som vanligt en liten tid innan allt drar igång igen.
Mitt i detta finns två barn, varav det ena med npf-diagnos. Min upplevelse är att ingen av föräldrarna någonsin brytt sig om att sätta barnens behov först, det är som att de mest är en belastning och att föräldrarna och deras drama ständigt är i fokus. Båda föräldrarna mår psykiskt dåligt, den ena har npf-diagnos. Båda föräldrarna har haft jobbiga uppväxter med våld, alkoholmissbruk osv, så de verkar sakna ramar för hur en trygg uppväxt och hemmiljö kan se ut.
Skola, polis och en annan anhörig har gjort orosanmälan. Inget särskilt händer. Familjen fortsätter harva på i samma dysfunktionella mönster.
Det ena barnet är väldigt utåtagerande, det andra så innesluten i sig själv att det är svårt att få kontakt.
Vad kan man göra? Orosanmäla mer? Titta på och vänta på att det går åt helvete på riktigt?