Min son är 13 vi har gemensam vårdnad genom domstolsbeslut då mamman alltid har försvårat en kontakt mellan mig och barnet. Hon har ett par orosanmälningar mot sig, levt på socialbidrag hela livet misstänker att hon har diagnos, därav att vi dejtade en kort period.
Sonen vill flytta till mig för att han får bara sitta hemma och kolla på tv när han är hemma. Han får inte ha varken dator eller telefon hos mamman.
Han tycker att det är väldigt jobbigt psykiskt att inte få ha kontakt med sina kompisar han har skaffat sig online. Den enda gången han får kontakt med dem är när han är hos mig varannan helg eller när han lånar en kompis telefon i skolan.
Mammans liv med bidrag bygger på att hon har sonen på heltid. Socialtjänsten står ju helt på mammans sida och tycker detta är bra för barnet.
De har ju även ljugit för domstolen han går på särskola för mamman höll sonen hemma första åren så han har missat mycket. Han kunde varken skriva eller läsa när han började 3an vilken han kan nu.
Han hade knappt varit ute när han började 3an, så hur förklarar man bäst för en socialtjänst som är helt på mammans sida ett barn behöver social kontakt.
Vänner kompisar komma ut och leka hitta på aktiviteter få vara tonåring helt enkelt.
Eller är det bara en domstol som är alternativet. Ivo har ju tillockmed ringt socialchefen samt blivit fälld hos ivo.